Rhyacophila fasciata
hör till de nattsländor som har frilevande larv. Inom gruppen finns tre
arter och de är mellan 9 och 12 mm. Framvingarna är gula till gulbruna
och har ibland tre mörkare tvärband. Kroppen är grön eller gulbrun. Dess
larv är rovdjur.
Bilden är klickbar.
Philopotamus montanus är exempel på en nätbyggare. I dess släkte finns fyra arter som är mellan 4-9 mm. Framvingarna kan vara grå till mörkbruna eller mönstrade. De trivs i snabbt rinnande vatten, ofta bäckar.
Bilden är
klickbar.
Notidobia ciliaris,
två arter, 8-10 mm. Framvingarna är
mörkbruna till gråsvarta med tät behåring. De finns vid strömmande vatten
och vid stora sjöar med starkt vågpåverkade stränder. Larven är husbyggande
och bygger släta svagt böjda rör av sandkorn eller växtdelar.
Bilden är
klickbar.
Larven kan leva som husbyggare, nätspinnare eller som frilevande, beroende på vilken art den tillhör. Larvens föda varierar med arten, de flesta är allätare men även utpräglade rovdjur förekommer. Husbyggarna brukar vi kalla för husmaskar och de ikläder sig ett rörformat hus av material från omgivningen. De nätspinnade larverna bygger ett håvliknande nät under och mellan stenarna i strömmen. Det funger både som fångstredskap och kamoflage.
Den frilevande larven har alltså varken hus eller nät. Den kryper runt på botten och letar föda. Tills den, liksom nätbyggaren, bygger ett pupphus. Där tillbringar den 2-3 veckor. Husbyggaren fäster sitt hus på botten, stänger öppningen och förpuppas där.
När förpuppningen är över öppnar puppan sitt hus för att krypande eller simmande ta sig till ytan. Vid ytan spricker pupphuden upp på ryggen, den vingade insekten tar sig snabbt ur och flyger iväg. Just hur de tar sig till ytan tycks vara omdiskuterat, forskning saknas helt enkelt. Man vet inte om puppan kryper omkring på botten innan den tar sig till ytan, om den driftar innan den når ytan etc.
Den vingade insekten kan i motsats till dagsländorna dricka vatten. Dock inte inta fast föda. Det ökar i vart fall livslängden till ca. 20 dagar. De hinner under tiden med att para sig flera gånger. De dör inte direkt efter parning/äggläggning och parningen sker oftast över land.
Metoden för äggläggning varierar även den. Honan kan flyga över vattnet med baken i ytan, eller simma på ytan och lägga ägg. Vissa lägger sina ägg på den fuktiga strandkanten och när äggen kläcks så kryper larven själv ner i vattnet. Vanligt är också att honan kryper ner under ytan för att fästa äggen på botten. Jag har exempelvis sett vår största nattslända Phryganea grandis utföra denna manöver. Efter äggläggningen kan honan mycket väl flyga iväg för att para sig igen.
Nattsländorna finns som vingad insekt från mars till oktober. De flesta finns under försommaren/sommaren. Kläckningen sker senare i fjällen än vid kusten. Kläckningen sker huvudsakligen på kvällen fram till midnatt.
Det finns arter av nattsländor från pH 4 till pH 9. Deras syrekrav är ungefär samma som för fiskarna. De är mer toleranta mot höga närings- och humushalter än dagsländorna. Men eftersom att de bundna till strandzonen är känsliga mot snabba vattenståndsändringar.
Antennerna är långa och mångsegmenterade. Det faktum att de har antenner brukar jag använda mig av för att se skillnad på dag- och nattsländor i flykten. Antenner i flygriktningen är alltså lika med en nattslända. Spröt åt andra hållet, dagslända.
