Flugfiskarn.com

Fluglinan

Fluglinan måste vara viktmässigt anpassad till ditt spö
Den ska hjälpa dig att presentera betet på rätt nivå i vattnet.
Den kan vara anpassad för att kasta långt eller för att kasta mjukt.

Ett antal beteckningar finns för att hjälpa oss att välja rätt lina. Dessa beteckningar anger linans profil och därmed dess kast-
egenskaper:

L = Otaperad (Level).
DT = Dubbeltaperad lina (Double Taper).
WF = Klumplina (Weight Forward).
ST = Skjutklumplina (Shooting Taper, Shooting Head).
LB = Långklumplina (Long Belly).

Dessa beteckningar anger var i vattnet flugan kommer att presenteras:

F = Flytande (Floating)
S = Sjunkande (Sinking)
FS = Snabbsjunkande (Fast Sinking)
SFS = Extra snabbsjunkande (Super Fast Sinking)
F/S = Flytande med sjunkande spets (Sink Tip)
I = Mycket långsamt sjunkande (Intermediate)

Beteckning för linvikt

AFTM = American Fishing Tackle Manufacturers.

AFTM är en standard som baseras utifrån vikten av fluglinans
första 9,15 meter (30 fot).

AFTM nr.

Vikt minst

Vikt högst

Viktomfång

1

3,49

4,28

0,79

2

4,79

5,57

0,78

3

6,09

6,86

0,77

4

7,39

8,16

0,77

5

8,68

9,47

0,79

6

9,85

10,88

1,03

7

11,47

12,50

1,03

8

13,09

14,13

1,04

9

14,90

16,20

1,30

10

17,50

18,79

1,29

11

20,61

22,16

1,55

12

23,85

25,40

1,55

Källa AFTM-tabell: ”Ekologiskt flugfiske”, Ulf Pierrou, 1991 Sportfiskarna.

Att matcha lina till spö

Om du har ett spö i klass AFTM 6-7 (# 6-7) så ska du teoretiskt sett välja en lina av motsvarande klass. Om du vill ha en dubbeltaperad lina väljer du # 6. För klumplina gäller # 7, ska linan vara sjunkande så lägg till en klass. Alltså en # 8 (WF 8 S).

Men riktigt så lätt är det inte alltid att välja rätt lina, ofta tar det något år innan man vet exakt vilka linor som passar. Säg att du köpt en flytande klumplina, klass 7 (WF 7 F). Men du upplever denna lina som lite för lätt och du köper upp dig till en klass 8. Plötsligt känns flugspöet överbelastat och du har plötsligt en 30 meters tvättlina för 700 spänn! Men så flyger fan i dig och du lånar en fiskekamrats flugrulle som är försedd med en WF 8. Plötsligt kastar ditt spö som en dröm!

En anledning till detta ser du om du granskar AFTM-systemet här ovan. Din första lina kanske låg mot underkant av tillåten vikt (11,47 – 12,50 g) och din nya 8a i överkant av viktgränsen (13,09 – 14,13 g).

L, Levellinor

De levellinor som finns i handeln är oftast tämligen tunna och brukar kallas för skjutlina. Syftet med dessa är att de ska skarvas till din kapade DT-lina. Du har då skapat något som kallas shooting-head. En lina vars avsikt är att kasta långt.

DT, Double Taper

Den dubbeltaperade linan kan väl sägas vara den ursprungligaste av de taperade plastlinorna. Den har ett par meters tunn del som fästes till tafsen. Sedan blir den tjockare och tjockare tills den bildar en jämntjock lång fluglina. Den jämntjocka delen övergår sedan till en baktapering som är identisk med den främre.

En dubbeltaperad lina rör sig ganska långsamt genom luften. Den svarar känsligt på dina spörörelser och anses av många vara den mest lättkastade av alla lintyper. Den är lätt att rollkasta med, träffsäker och presenterar dina flugor mjukt till vattenytan. I gengäld kastar den inte så långt och är vindkänslig. Linan passar särskilt bra till dig som oftast fiskar i mindre strömvatten.

WF, Weight Forward

Klumplinan är idag den lina som används av de flesta, såväl i strömmen som i stilla vatten. Som du ser på skissen är den tjocka delen (kastvikten) koncentrerad till den del av linan som man normalt håller i luften. Denna ”klump” övergår sedan till en s.k. skjutlina. Den tunna skjutlinan löper med mindre friktion genom spöringarna än den tjocka DT-linan. Vilket medger längre kast.

Den längre kastlängden beror även på att en WF rör sig snabbare genom luften än en DT. Det gör den mindre vindkänslig men samtidigt mindre lämpad till finlir och specialkast.

ST, Shooting Taper

En ST-lina är vanligen en lintyp som man konstruerat själv. Den kan sägas vara en extremtyp av den ovanstående WF-linan.

Det går till så att man införskaffar en DT-lina som är två klasser tyngre än vad man normalt använder till sitt spö. Linan kapas och skarvas till en tunn skjutlina (ofta tunnare än den fabriksmonterade på en WF). Man får prova sig fram till en passande längd på klumpdelen, men den brukar ligga mellan 8,5 – 12 meter.

Själv är jag inte förtjust i denna lintyp. Jag tycker att det är svårt att få grepp på en tunn skjutlina och jag gillar inte att linan ofta tar vatten så häftigt. När flugan landat fortsätter ofta löslinan att löpa ut genom ringarna. Linan rör sig hafsigt och slafsigt i luften under luftkastningen. Men långt kommer man.

Har läst någonstans där författaren menar att man inte kan kroka fisken på kastlängder över 15 meter. Det är givetvis helt fel. Men naturligtvis blir det svårare ju längre avståndet är. Det är fler linböjar mellan fluga - fiskare och linans töjbarhet försvårar krokningen. Å, andra sidan kan det väl vara ointressant vem som krokar; fiskaren eller fisken själv, huvudsaken är väl att den fastnar? Det gör den oftast.

LB, Long Belly

Långklumplinan kan närmast liknas vid en hybrid mellan DT och WF. En mycket trevlig lösning som är lättkastad och ganska långkastad. Tyvärr brukar de LB-linor som dyker upp på marknaden ganska fort försvinna igen. Troligtvis vill vi klumplineköpare ha en lina som kastar längre. Att kasta långt innebär ju en viss status?