Slamsländor  -  Sandsländor  -  Forssländor   -  Vassländor  -  Strömsländor  - Åsländor, Dammsländor, Aftonsländor och Sporrsländor  -  Simsländor

CAENIDAE (Slamsländor)

I Sverige två arter Brachycercus och Caenis. På flugfiskesvenska så heter Caenis även Slamslända. Dessa båda arter är så lika varandra att det inte finns någon anledning att försöka skilja dem åt.
Slamsländan hör framför allt hemma i se sydliga slättlandsjöarna (läs skåne), men kan även förekomma i svagt strömmande vatten och den lär ska ha observerats på fjället? Den är 4-5 mm lång, bakkroppen är i det närmaste vit och framkroppen svart.
    Denna insekt lär skall förekomma i enorma mängder tidvis och att få fisken intresserad av just imitationen kan vara svårt.
Bind Slamslända, spent spinner, någon dunvariant behövs inte.
Bind Slamslända, nymf

EPHEMERIDAE (Sandsländor)

Här i Sverige har vi det härliga släktet Ephemera och av detta har vi två arter. Sjösandslända och Åsandslända, eller om du så vill Ephemera vulgata och E. danica. Bägge arterna kan bli över 20 mm. Sjösandsländan håller sig mest till stilla vatten och Åsandsländan (Rocken kallad lokalt) är en strömvattenart. Man skiljer dem lättast genom bakkroppens teckning.
Sjösandsländan är till höger.
Färgerna är ljusare än i verkligheten.

Enligt min erfarenhet så är det den kläckande insekten som fisken intresserar sig mest för. Vid sjöfiske gäller att inte jaga vaken med din fluga, utan låt fisken söka upp flugan i stället.

Bind Sjösandslända, dunstadie, flytande nymf.
Bind Åsandslända, dunstadie, flymf.

HEPTAGENIIDAE (och ARTHROPLEIDAE) (Forssländor)

Inom familjen Heptageniidae finns ett släkte, Heptagenia. Detta släkte har i sin tur fyra arter. Inom Arthropleidae finns en art. Endast inom  Heptageniasläktet har man hittat på svenska namn, men bara på två av arterna. Det finns troligen ingen anledning att namnge (och mönsterge) fler heller för ingen ser någon skillnad i varje fall...

De svenska namnen är Brun forsslända och Gul forsslända och dessa ser man skillnad på, åtminstone som vingade insekter. De finns i strömmande vatten i fjäll-, slätt- och skogslandet. Den gula varianten tycks föredra snabb ström.

Bind Brun forsslända, spent spinner, nymf.
Bind Gul forsslända, dun, flymf.

Hane i spinnerstadie 

LEPTOPHLEBIIDAE (Vassländor) 

Stor- och Liten vasslända, L. marginata (6-12 mm) och L. vespertina (6-7 mm). Dessa båda arter är mycket lika varandra, som namnet antyder är det mest en fråga om skillnader i storlek. De trivs i stilla vatten och den mindre Leptophlebia vespertina är anpassad till att leva i naturligt sura humusfärgade vatten (brunfärgade). Tack vare detta är vespertinan den enda art som tål pH under 6.
    Dessa sländor har färg ungefär som mörk choklad, är insekten i dunstadie (subimago) och allmänt grådaskig, så vänd på den och iaktag den underifrån, då syns den underliggande färgen bättre. Dessutom är det ju från den sidan som fisken ser dem.

Stor vasslända: bind dunstadie, bind flymf.
Liten vasslända: bind dunstadie, bind nymf.    

EPHEMERELLIDAE (Strömsländor)

Ett släkte med tre arter. De är så lika att en säker artbestämning kräver mikroskopering. Flugfiskenamnen på arterna är: Stor strömslända, Liten strömslända och Röd strömslända.

Bind:
Stor strömslända, dun eller nymf.
Liten strömslända, se Röd strömslända.
Röd strömslända, dun eller flymf.

BAETIDAE (Åsländor, Dammsländor, Aftonsländor och Sporrsländor)

Inom denna familj finns fyra släkten: Baetis (Åsländor), Cloeon (Dammsländor), Procloeon (Aftonsländor) och Centroptilium (Sporrsländor), tillsammans omfattar de 20 arter. De finns i strömmande vatten i fjällen och i skogslandet men även i sjöar och dammar. Hannarna har turbanögon och nymfen är simmande.
    Åsländorna har bakvinge men den är liten och smal. Det finns tio arter av åslända men jag har inte kunnat hitta svenska namn på mer än sju.  Stor åslända får det inte saknas imitationer av i din flugask, då de är talrika i många vatten. De svärmar ymnigt och i syd och mellansverige ofta med två svärmningsperioder.
    De övriga släktena saknar bakvinge och för att börja med dammsländorna så finns två arter i sverige men den som brukar imiteras är en liten krake som kallas Brun dammslända. Den återfinns i sjöar och lugna strömpartier, främst i skogslandet.
    Av aftonsländor så har vi endast en art (så praktiskt), Gulögd aftonslända. Även detta är en 6 millimeterskrake och den återfinns främst i lugna strömpartier i skogslandet, men kan även finnas i sjöar.
    Sporrsländorna representeras också av en enda art, Sporrslända även ibland kallad Ljus sporrslända. Man kan ju fråga sig vad det är för mening med att kalla djur för gulögda och ljusa om de bara finns i en art? Nå, till saken; sporrsländan finner du i sjöar och lugna strömpartier i skogslandet. Även denna är ca 6-7 mm lång.
Bind:

Stor Åslända, spinner
 

Lägg märke till turbanögonen 

SIPHLONURIDAE (Simsländor)

Här finns det tre släkten, Siphlonurus (3 arter), Ameletus (1) och Parameletus (2). Mig veterligen har dock ingen brytt sig om att vare sig ge svenskt flugfiskenamn eller mönster till något annat släkte än Siphlonurus. De kallas Stor simslända, Bandad simslända och Liten simslända. Alla förekommer de vanligen i fjällregionen och då i svagt strömmande eller stilla vatten. Gärna med vegetation.
    Hit kan också räknas Grönögd selslända (Metretopus borealis), som dock ibland förs till en särskild familj, Metretopodidae. Selsländan är 10-14 mm, framvingen 10-16 mm, bakkroppen är gröngul. Hannarna har gröna turbanögon. Den simmande larven trivs i klara rinnande vatten med växtlighet.

Bind Stor simslända, dun, nymf.
Bind Bandad simslända spinner, flymf.
Bind Liten simslända, dun, flymf.
Bind Grönögd selslända, spinner, nymf.

Liksom trollsländorna är dagsländorna av en gammal insektsordning, 230-280 miljoner år gamla. De har därför ofullständig metamorfos, d v s  deras tillväxtstadier är via ägg, larv och färdig insekt. De saknar alltså puppstadie och då kallas larven för nymf. Nymfen tillväxer genom skinnömsningar.

Nymfen kläcker genom att simma upp till ytan eller klättrar upp på något föremål som sticker upp ur vattnet. Den vingade insekt som kliver ut genom nymfskinnet kallas subimago, dun på engelska. Denna subimago är inte fortplantningsduglig. Den är grådaskig och har kortare ben och stjärtspröt än den fortplantningsdugliga imagon. Subimagon flyger iväg och gömmer sig i växtligheten längs vattnet. För fisken är den alltså enklast att få tag på under eller strax efter kläckningen.

I sitt gömställe väntar den på att få ömsa skinn ytterligare en gång. På att bli en fortplantningsduglig imago, spinner på engelska. Den inväntar bra väder för svärmning men har bara ungefär en vecka på sig, för den kan varken äta eller dricka. Skinnömsningen är total, alltså även över ögon och vingar.

Imagon har längre stjärtspröt och ben än subimagon. Klarare färger och glasklara vingar. Efter omvandlingen samlas hanarna till svärmning. Hanen dör ofta strax efter parningen och landar förhoppningsvis i vattnet som en sk spent spinner. Honan sätter igång med att lägga ägg, metoderna för detta varierar mellan arterna. Efter äggläggningen dör så även honan och sker detta över vattnet så blir även hon en spent spinner. Parningen sker under sommaren oftast på eftermiddagen eller kvällen.

Det lättaste sättet att i flykten (svårare än man tror) skilja dagsländor från nattsländor är att titta efter stjärtspröten. Har insekten spröt i flygriktningen är det alltså en nattslända. Om du tänkt att försöka identifiera en dagsländeart; tänk då på att stjärtspröten lätt bryts av, även vingar och kropp är ömtåliga. När insekten torkat har den också krymt en aning.

Dagsländor (58 arter) finns i vingat utförande från mars/april till september/oktober. Söder om Dalälven finns dock de flesta under maj till augusti och norr om nämda älv under juli till augusti. Dagsländorna är känsliga för surt vatten och för låga syrehalter