|
Idag, den 9:e september 2005 återstår bara en
vecka innan höstens första fiskegäster kommer, anläggningen står
redo och det finns hyggligt med fisk. Det är Pelle med polare som är
först ut och extra smickrande är det att Pelle var här och gick en
flugfiskekurs i våras och nu vill fiska här igen. Jag har fått
frågan från andra bekanta som undrat om de som besökt Lilla Malma
Sportfiske varit nöjda, och jag har svarat att ingen har klagat, de
allra flesta har sagt att de varit nöjda och vill komma tillbaka.
Dock kan det kan ju faktiskt vara som på restaurangen, dom svarar ja
på frågan om det smakade bra, men dom kommer aldrig åter. Det är med
glädje jag ser i bokningslistan och konstaterar att vårens namn
dyker upp igen.
Det finns fortfarande plats för nya ansikten, hör av dig om du vill komma till Lilla Malma och
flugfiska.
Flugfiskekurs
Om du är intresserad av att gå en flugfiskekurs kan du göra på två
sätt. Antingen går du in och läser under Flugfiskekurser
där information och kursprogram finns eller så hör du bara av dig och anmäler ditt intresse. Vi kontaktar
dig och kommer överens om det som passar dig bäst.
Kontakt information hittar du under
Bokning & Priser
Så är läget just nu!
Vattenståndet är lågt men ej på minimum. Fiskarna lider inte av
det men blir extra glada vid regn och lite bättre genomströmning. Om
väder-gudarna visar samma empati som denna sommar så sköljer dom ned
en 30 mm närmaste veckan och då strömmar det åter härligt mellan
dammarna. Jag tror öringarna som från och med denna höst finns i
systemet kommer att trivas bra, det blir spännande att följa deras
tillväxt. I det här vattenståndet och temperatur är fiskarna mer
svårflörtade men det ger samtidigt en god utmaning. Dom nonchalerar
dig gärna vid fel flugval och presentation.
Norrmän & Indianer!
Det jag nedan ska berätta har
inget med Lilla Malma att göra annat än att jag med "lite" fiction
kan tycka att det känns kul att nämna det här.
Fisket var uselt, ungefär så här: Man
hörde rykten om att någon hade frågat efter en plastpåse att lägga
fisk i uppe vid Singsås. Nere vid storsamhället Stören gick
historier om hjälten som trots de låga oddsen tagit två fiskar. Vem
kan det vara?
Manfred Raguse är en Tysk Norrman som äger fiskerätten till många
fina platser som han hyr ut. Han gav mig möjlighet att prova en för
honom ny fiskesträcka, högt upp i älven Gaula vid Almås. Ingen har fiskat där än eftersom det i princip är
otillgängligt. Eftersom jag fiskat på motsatt sida förut visste jag
att det fanns fina strykor som skulle vara spännande att fiska. Sagt
och gjort, packade jag min ryggsäck och gav mig av till en förfallen
hängbro några kilometer uppströms stället jag skulle fiska. Väl på
andra sidan älven startade min vandring likt en bergsget. Efter ett
tag förvillades mina sinnen och helt allvarligt trodde jag att
träden låg ned. Älven kantades av höga berg likt sammansmälta koner
och på bästa sätt tar man sig fram på "skrå".
Med taskig
lokalkännedom frångick jag skråprincipen, jag ville hela tiden höra
älvens brus för att inte tappa orienteringen. Svetten lackade och
efter 40 minuter och knappt halvvägs tänkte jag: - Vad har jag gett
mig in på! Väl nere vid älvbrinken för första gången på turen ser
jag resterna av en gammal gård, och då menar jag gammal med inrasat
tak osv. Ensam långt från väg flög mina tankar till "sista färden".
Det fattas ju bara att det sitter nå´n jävel och lirar banjo här när
jag ska gå tillbaka. Jag fiskar mig ner längs älven och hamnar ännu
längre bort från den plats där jag på andra sidan hängbron parkerat
min bil. Allt var glömt när 10 kiloslaxen nappade, men senare när
tendenser till skymning påminde mig om återvandringen funderade jag
hur lång tid det skulle ta.
Bäst och ge sig av! Halvvägs tillbaka i
närheten av det gamla huset sätter jag mig ned med samma uppgivna
känsla som en som håller på att frysa ihjäl. Jag pallar inte mer!
Fan jag lägger mig ner och dör. Idiotiska funderingar om att simma
över älven med ryggsäck och hela skiten. Nä, jag får övernatta här.
I samma ögonblick som jag kände mig iakttagen susade tankarna åter
till sista färden. Jag vänder mig om och ser någon med krum rygg
komma lufsande mot mig. Innan jag tydligt kan se gestalten står jag
med korsade ben för att inte pissa på mig. - En gubbe med käpp och
ett kastspö!
- Ha lu blitt trött?
- Ja
- Sån tur lu har sån lär nye "pustevadare"
Gubben är 85 år och berättade att han bodde i det förfallna huset
till strax efter kriget, men nu bor han bättre. Uppe på fjället!
För att knäcka mig ytterligare berättar han också att han förr
fiskade här nere varje dag, men nu när han är gammal blir det bara
ett par dagar i veckan.
Jag reste mig upp och bet ihop. Efter jag gått 20 meter ropade
gubben.
-Följ stiga
-Vilken jävla stig?
-Där djura gått!
Stigen han snackade om var bara för en äkta Norrman eller en indian,
han menade att jag skulle se efter brytna grässtrån och en något
nedtryckt mossa.
-Skyndéj nu, sa han. Grasa reser sej snart dä jej gått..
Denna story berättade jag för Janne som följde med mig till Norge
två veckor senare och lite skadeglad tänkte jag att han skulle få
prova på. Men när Manfred bekräftade att det var okay att vispa av
Almåssträckan även denna gång backade Janne.
- Nää, jag har ju bara överdrivit, det fanns en jättebra stig, jag
lovar.
- Okay då!
Efter att Janne löst sin fisketryggd och bakteriedödat vadarna. Stod
vi parkerade vid hängbron. Första etappen gick bra, men Janne blev
ändå trött, trots att stigen var fin.
- Du får vila när vi nått bergstoppen där borta.
Paus och pilsner! Då får Janne syn på en gigantisk koloni av
kantareller.
- Dom här ska jag plocka på vägen tillbaka.
Vi fiskade på, men ingenting hände och vi startade återfärden mot
bilen och hängbron. Halvvägs upp för det stora berget där Janne såg
kantarellerna får vi möte. Gubben med käppen!
- Hej, säger jag! Känner du igen mig, vi sågs för två veckor sedan?
- Jo, de é int så ofta man möter nå´n här.
Janne står då lutande och hänger på sitt spö med huvudet nedsänkt.
Svetten droppar från panna liksom från en läckande hängränna. Då
säger gubben att han ska hälsa på sin dotterdotter ikväll.
- Ho bo ve Glomma bort Rörås, så je ska bare ner å göre nåra kast!
Totalt knäckande och vid toppen av berget vid kantarellerna fick jag
bara en huvudskakning av Janne när jag frågade om han skulle plocka
dom.
Thomas Berggren
Välkomna att boka fiske eller kurs!
Arkiverade Lilla MalmaAktuellt
Nr 1: Ett nytt sportfiskevatten växer fram
Nr 2: Läget i december 2004
Nr 3: Premiären 2005
Nr 4: Sommarens intåg 2005
Nr 4: Sensommaren 2005
|
